RÄDDA ÖSTERSJÖN

På tisdag eftermiddag samlades ett drygt trettiotal hugade miljöintresserade människor för att lyssna till några anföranden om Östersjön. Som inledare fick vi lyssna till miljöminister Jan-Erik Enestam som tog upp det mesta av problematiken kring Östersjön och dess mående. Hans inledning gav en bra blick på vad som står på då det talas så om att Östersjön inte på sikt kommer att överleva. Förutom problem poängterade Enestam att mycket har redan gjorts -även om det finns mycket kvar. Efter anförandet uppstod diskussion om bland annat vad Finland och framförallt miljlministeriet tänkt gröra för östersjön under Finlands EU ordförandeskap. Podiet övertogs därefter av Axel Alm, marin- och miljöbiolog, som gav en mycket intressant blick på vad som egentligen sker där nere under havsytan. Han visade bilder och gav konkreta förklaringar på det som ministern tidigare talat om. Problemen blev väldigt klara och förståeliga, och det fanns nog knappast någon som efter detta tvivlade på att Östersjön tampas med tunga och omfattande ekologiska problem. Han gav också bra tips om vad vi alla kan göra för att skydda havet, så nu kan vi alla anstränga oss litet! Mera om det finns på webbsidan www.martha.fi/ostersjon. Efter Axel stegade John Eriksson, professor i zoologi, upp med bestämda steg. Han visade på problem i samhället som leder till att vattendragen får lida. Han påpekade att småsaker inte skall blandas in in debatten om de största bovarna för nedsmutsning. Han konstaterade att största boven är jordbruket, vilket nog efter tillfället kritiserades av en del åhörare.
- Det här skall jag ta lite mera reda på, konstaterade hon.

Erikssons informativa och tankestllande anförande följders av en kaffepaus då man fick litet sträcka på benen och diskutera med övriga deltagare. Pausen avslutades och Minna Boström tog till orda. Hon berättade om Forststyrelsen undervatten inventeringar, vad som görs och vad man har för nytta med det. Även hon hade intressanta kartor och bilder som beskrev hurdant arbete som görs. Seminariet avslutades med Lennart Daléus från Greenpeace i Norden. Han visade videsnuttar och berättade litet om organisationens verksamhet. Han poängterade att de för naturens talan och inte tänker kompromissa på naturens bekostnad. Daléus jobbar nu som generalsekreterare för Greenpeace men var tidigare partiledare för Centerpartiet i Sverige.

Sammantaget var seminariet riktit lyckat och talarna förde fram många budskap. För att vi alla tillsammans skall kunna dra vårt strå till stacken, så skall ni vå Axel Alms praktiska tips:

1. Häll inte disk- eller tvättvatten i havet

2. Tvätta och skölj mattorna på land

3. Använd fosfatfritt tvättmedel

4. Avstå från vattenklosett, använd istället komposterande toalett

5. Kissa inte i havet. Utspädd urin är utmärkt gödsel i blomrabatten

6. Låt bilen och motorbåten vila. Cykla, ro och segla istället.

7. Ät mera inhemsk fisk

8. Köp lokalt producerade livsmedel

9. Gödsla ditt trädgårdsland med hushålsskompost eller uppkrattade alger

10. Sopa upp askan från strandbrasor så att inte vågorna tar den

Kom, kom kischan

Jaa, imoron är det dagen D -den vi alla har väntat på.
*tadamta-daaaa*

Östersjöseminarium !

På talarlistan hittar ni sfp minister Enestam, Axel Alm -marinbiolog, John Eriksson som talar om "Hur väl tar vi hand om Östersjön?", professor är han visst, i zoologi vid Turun Yliopisto.
Sen får man också höra Minna Boström från Forststyrelsen och sist men inte minst Lennart Daléus, generalsekreterare för Greenpeace i Norden.

Så, det lönar sig nog att komma. Om inte annat, så för att det bjuds på kaffe :)

Inse alltså att du får infinna dig i Aud. Armfelt i Arken, Åbo Akademi i Finlands äldsta huvudstad. Imoron kl. 16.00

(Bilderna hämtade från www.Aftonbladet.se, www.Stockholmvatten.se, www.sodertalje.se Detta är dock ingen reklam för ovanstående och de har inget med seminariet att göra utan skall ses som ren kännhänvisning för bilderna)

Stora Stygga Helsingfors på krigsstigen

Som på så många andra ställen i landet går diskussionen om kommunreformen väldigt het. Kommuner fusioneras i olika delar av landet och på andra ställen har det uppstått hektiska debatter mellan kommuner om hur det skall se ut i framtiden i just den regionen. Helsingfors grannen Sibbo, har fått många firerier, men ingen har ännu gett ett anbud som kommunen vill godta. Från öster, Borgå stad, har ett tätare sammarbete föreslagits, gott så tycker Sibbo -men vi vill förbli självständiga. Väster ifrån har tonerna gått i en annan skala, för där har man talat om att Helsingfors behöver Sibbo och därmed basta. Nu borde Sibbo snällt och ödmjukt tacka huvudstaden för att de vill ha delar av kommunen. Men nej, säger vi!

Under diskussions tillfälle i Sibbo den 15 februari, kom många bra poänger fram. Och Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori hade många bra kommentarer och övertygade mig fullständigt över att Sibbo behövs i huvustaden. Men däremot gavs det inte en enda orsak varför Sibbo skulle ha nytta eller behov av att inkorporeras av Helsingfors. Tvärtom.

Som också statssekreterare Stefan Wallin, som satt i panelen, påpekade så måste även Sibbo utveckla situationen. Det är också bra. Men låt då också kommunens beslutsfattare göra det enligt sina egna intressen och behov och inte på Stora Stygga Vargens villkor!

(övriga i panelen var Borgå stadsstyrelseordförande Per-Håkan Slotte och Sibbo kommunstyrelseorförande Christel Liljeström)

Tää päivä ollaan vaan ja hengaillaan...

..det tror jag att många av våra aktiva ungdomar skulle behöva göra. Det har nog aldrig varit så hög frekvens på magsår och utbrändhet bland 20-35 åringar, som det är i dagens läge. Ger man lillfingret så tar dom hela handen, sjunger vår bortgångna Iskelmäartisten Sirkesalo. Så är det också i dagens samhälle. Det finns de som ger sitt allt för en öertygelse, för ett jobb eller för något annat engagemang. Medan många kanske hellre spelar zapp-spelet på dumburken.

Det är svårt att säga nej, för mycket av det som erbjuds vill man ju vara med och uppleva och erfara. Det är svårt att säga nej, för man känner ett visst ansvar för att man redan litet engagerat sig inom det området. Det är svårt att säga nej för det skulle vara en enastående chans att komma ett steg vidare i livet. Men ack

Vi måste bli bättre på att se oss om efter nya förmågor -dock utan att glömma bort de som redan finns i apparaturen. Vi kan inte stapla allting på samma människor. Istället ska vi slå två flugor på en smäll -göra mera människor (ni vet diskussionen om infrasturkturen...) och ge även dem nya chanser och utmaningar.

Jag efterlyser därmed en till ”röd dag” i kalendern som kan heta ”hengailu päivä” och den dagen är till för just det och endast det som namnet säger – ta det lugnt och rela. Kanske det kunde bli den 366 dagen i året?

Rösta på sex

Wow! över en halv miljon finnar, för att vara exaktare 600 000, har redan förhandsröstat. Det meddelar YLEs internytt idag kväll. Till en del röstnings ställen var det till och med kö, vilket ju också är ett gott tecken.

Till alla som tvekar och inte har en självskriven kandidat -jag har en kandidat åt er. Rösta på sex! ;)

Det är, citat av min pappa, Laxi-dax som står i huvudroll för SFP i det här valet. Han har gjort ett gediget arbete som MEP och i riksdagen i Finland. Hans valarbete har också varit väldigt enträget.

Så, nu är det dags att gå till valurnorna och förverkliga professor Tuomo Marttilas undersökning: Det blir en andra valomgång!


---

jag vill be om ursäkt på förhand om någon tolkar mitt föregånende inlägg som socialdemokratiskt. Jag vill poängtera att jag i högsta grad är liberal och långt ifrån sosse. Dock är dagens arbetspolitik i vårt samhälle i stort behov av förändring! Och som liberal vågar jag säga att våra universitet är på fel spår, medan yrkesskolornas status bör höjas...

Doktorshattar eller bagarhattar?

Igen har universiteten överträffat sig själva och producerat för många doktorer, för att inte tala om magistrar som man ibland tror att kommer ut från universiteten på löpande band. Men vad ska vi göra med alla dessa högutbildade människor? Det finns helt enkelt inte jobb för dem alla, så var ska vi placera dem som inte fått jobb inom sin sektor? Och vad händer med jobben som inte fylls, eftersom det inte finns tillräckligt med kompetenta och utbildade arbetstagare?

I vårt samhälle anses det nästan förklastligt att inte ta studenten och sikta till stjärnorna -ja eller åtminstone doktorshattar. Den som tänker sig att bli rörmokare, murare eller byggare, ja den personen har nog inte mycket att vänta av livet. Men se på arbetsmarknaden, var finns det största bristen på utbildade, kunniga arbetstagare? Framför allt inom byggbranchen. (Naturligtvis är det ett faktum inom många andra brancher som utbildning, vård osv också)

Alla är vi inte lämpade för att bli studera och forska, men ändå är det många som gör det. Också universiteten själva har väldigt ambitiösa mål på hur många utexaminerade de vill ha. Men är det rätt att det blir så? Hur skall vi kunna ändra på attityderna?

Jag känner en kvinna som jobbar som egen företagare. Hennes arbetstagare i företaget är fastighetsskötare – med andra ord, de städar. Min första tanke var då jag bekantade mig med henne -hur orka hon? Jag skulle då aldrig vilja använda mitt liv åt att städa hos andra människor och på företag. Det var nästan så jag fick dåligt samvete, för mina tankar kretsade just precis kring att det är ett lågstatus jobb hon har och vad får hon ut av det? Men egentligen, varför inte? Hon är företegare och via företagarföreningen får hon kontakt med likasinnade. Och tro mig, företagsamhet är inte heller en art som växer på träd i det här landet. Hon får sin månatliga och årliga inkomst som hon klarar sig med väldigt bra. Hon får jobba ibland långa kvällar men oftast reglerar hon arbetstiderna själv. Det betyder att hon har tid att vara hemma med sina barn och sin familj. Hon träffar en massa nya människor och etablerar goda kontakter till många. Hon är känd som en fitig och kunnig arbetare och arbetsgivare i byarna i kommunen. Dessutom är hennes arbete är kroppsligt, vilket betyder att hon dessutom får röra på sig, ja nästan motionera, på jobbet. Vad kunde vara bättre än det här?

Jag tycker att det är dags att vi verkligen jobbar för att ändra på attityderna i vårt samhälle. Det är inte endas de akademiskt utbildade som har ett eftersträvansvärt liv.
Vi borde istället göra det vi är intresserade av och det som gör oss tillfredställda.

Sikta dit vi vill, där våra stjärnor är ! Låt det då vara doktorshattar om det vill, men låt det också vara bagarhatten om det egentligen är grejen!

Bry er mera !

På ett förbundsstyrelsemöte pratade vi med några SUare om, vad unga potentiella väljare bryr sig om. Hurdan politik skall vi satsa på, för att nå ut till så många som möjligt. Cyniskt nog kunde vi först konstatera –ingenting.
Detta stämde inte helt och efter lite funderingar och förfrågningar konstaterade vi att ungdomar i vårt samhälle bryr sig mest om följande: priset på sprit och tobak, upphovsrättslagen –då det kommer till att få ladda ner musik på den egna MP3:an, någon enstaka om typ affärers öppethållnignstider och kollektivtrafikpriser.

Vad mera?
Miljön och miljöhot? Globalisering? Hungersnöd? Krig i Tjejenien eller andra ställen? Det kommande presidentvalet? Kommun- och servicestrukturreformen?

Det är allting sådant som många engagerade ungdomar jobbar för eller emot, men mannen på gatan har inte något intresse eller energi för detta. Det som är viktigt att det dagliga livet förlöper som planerat. Många har svårt att inse att allting som händer på jord på nåt sätt påverkar oss alla, på individplan men också hela vår nation.

Men jag har också insett nåting annat.
Det finns inte alltid intresse och energi över efter en arbetsdag att faktist bry sig.
Under julhelgen och veckan innan jobbade jag på en blomsterhandel, i regel 15 timmar per arbetsdag. Sedan kom jag hem till mamma o pappa där det är full renovering på gång –där hjälp behövdes ända in på småtimmarna. Så efter en väldigt lång arbetsdag orkade jag inte ens lägga igång datorn för att kolla min e-post, för att inte tala om att hinna se några nyheter eller veta vad som är på gång i världen. Det fanns varken tid eller ork till det. Nu vet jag ju att detta är tillfälligt för mig, men det finns en hel massa människor som lever på det sättet och helt enkelt inte har efter den egna vardagen ork att bry sig om annat.

Det här gäller ändå inte alla. För något annat som vi tillsammans med mina SU kolleger insett, är att vi helt enkelt har haft det för bra. Många av oss. Vi behöver inte bry oss –nån annan gör nog det istället. Demokrati och välfärd är självklarheter. Nationens säkerhet står inte på spel och inte heller den egna. Ja, förutom vad nu den där Bush babblar om kriget mot Terrorism, men det angår ju inte oss i lilla Finland!?

Jag har till och med medlemmar i min familj, som inte alls har den blekblåaste aning om vad det betyder att vara i opposition eller vem som är vår utrikesminister. Visst bryr man sig om det händer nåt, och man lägger en slant i en insamlingsbössa i Röda Korsets katastrofhjälp, men ska man själv göra nånting? Nä, så länge mina barn får dagvård och skojskjuts är det väl inget att lyfta ett finger för? Så länge jag har jobb och familj i ordning behöverjag inte bry mig.

Vi som samhällsaktiva, politiker eller påverkare –kalla det vad du vill- har en plikt i att uppmana andra människor att bry sig. Visa på orsaker varför det är viktigt att just också du går och röstar, eller tycker till nångång ens!

Alla har inte ett kall att vara samhällspåverkare men alla i samhället påverkas vi av de beslut som görs !

kollar hur det fungerar

Jag har vid flera tillfällen tänkt skapa en blogaccount och skriva lite tankar och tycken. Nu är det dags :)