Mr President

I januari 2008 blir det dags för Finland att ta över ordförandeskapet i nordiska rådet. det tycks nu finnas en kamp om vem som ska få bli kallad för president för själva rådet; sossarna mot vänstern. Det hela är rätt så problematiskt, åtminstone för mig, eftersom jag gärna skulle se någon som politiskt står närmare mig själv. Nå, det är ju ändå inte presidenten som avgör utan den som får mest synlighet. Traditionellt har det varit finländska delegationens ordförande som ocks fått ta på sig rollen som president; i det här fallte Claes Andersson från vänsterförbundet. Erkki Tuomioja har riktit kommit i farten då han först ville att samlingspartistiska ministrar skulle avgå och nu vill han sno åt sig platsen som president. Okej, både Classe och Eki sku väl vara helt okej, båda förstår sig på det nordiska och vikten av samarbetet där. men sen kommer ljushuvuden från samlingspartiet och förslår Lyly Rajala först till vice ordförande för finländska delegationen och den vägen också till vice president för ordförandeskapsåret. Jag undrar verkligen hur det skulle sluta. Jag hade äran att träffa Hr Rajala på nordiska rådets session i Köpenhamn för snart ett år sedan. Han var tacknämligt intresserad av vad ungdomarna hade hittat på under UNR sessionen, helgen innan. Och sedan började katastrofen... Han konstaterade åt mig, då vi blev efter delegationsmötet och snacka om resoltuiner (jag hade precis presenterat våra resolutioner för parlamentarikerna), att nu skulle det nog vara dags att dra streck över allt som heter nordiska språk på sessionen och bara snacka engelska - då skulle det finnas nån idé med det hela. UNR krävde nämligen i en resoltion att det borde finnas mer pengar så att man kan simultanöversätta allting också till isländska och från isländska (just nu hade UNR råd med endast finskan).

Poängen med hela det nordiska samarbetet är ju att vi har ett gemensamt förflutet, motsvarande historia och samma språk som de flesta av oss kan göra sig förstådda på. Problemet är ju bara att finnarna som inte kan svenska tycker att det är jobbigt med nordiska och skandinaviska. Det är ju lätt för mig att säga att då jag rör mig alla nordiska länderna (ja, till och med island) så strävar jag till att klara mig så långt som möjligt på nordiska/skandinaviska. Hittills har det fungerat utomordentligt bra (island fanns det vissa svårigheter, men det handlar ju bara om övning)


Med den anti-nordiska attityden kan jag inte se att Raja skulle ha den förståelse och kunskap om det nordiska samarbetet för att han skulle kunna bli vice president. Istället kunde vi välja t.ex. SFP:s Stina Gestrin :)