Rösta på sex

Wow! över en halv miljon finnar, för att vara exaktare 600 000, har redan förhandsröstat. Det meddelar YLEs internytt idag kväll. Till en del röstnings ställen var det till och med kö, vilket ju också är ett gott tecken.

Till alla som tvekar och inte har en självskriven kandidat -jag har en kandidat åt er. Rösta på sex! ;)

Det är, citat av min pappa, Laxi-dax som står i huvudroll för SFP i det här valet. Han har gjort ett gediget arbete som MEP och i riksdagen i Finland. Hans valarbete har också varit väldigt enträget.

Så, nu är det dags att gå till valurnorna och förverkliga professor Tuomo Marttilas undersökning: Det blir en andra valomgång!


---

jag vill be om ursäkt på förhand om någon tolkar mitt föregånende inlägg som socialdemokratiskt. Jag vill poängtera att jag i högsta grad är liberal och långt ifrån sosse. Dock är dagens arbetspolitik i vårt samhälle i stort behov av förändring! Och som liberal vågar jag säga att våra universitet är på fel spår, medan yrkesskolornas status bör höjas...

Doktorshattar eller bagarhattar?

Igen har universiteten överträffat sig själva och producerat för många doktorer, för att inte tala om magistrar som man ibland tror att kommer ut från universiteten på löpande band. Men vad ska vi göra med alla dessa högutbildade människor? Det finns helt enkelt inte jobb för dem alla, så var ska vi placera dem som inte fått jobb inom sin sektor? Och vad händer med jobben som inte fylls, eftersom det inte finns tillräckligt med kompetenta och utbildade arbetstagare?

I vårt samhälle anses det nästan förklastligt att inte ta studenten och sikta till stjärnorna -ja eller åtminstone doktorshattar. Den som tänker sig att bli rörmokare, murare eller byggare, ja den personen har nog inte mycket att vänta av livet. Men se på arbetsmarknaden, var finns det största bristen på utbildade, kunniga arbetstagare? Framför allt inom byggbranchen. (Naturligtvis är det ett faktum inom många andra brancher som utbildning, vård osv också)

Alla är vi inte lämpade för att bli studera och forska, men ändå är det många som gör det. Också universiteten själva har väldigt ambitiösa mål på hur många utexaminerade de vill ha. Men är det rätt att det blir så? Hur skall vi kunna ändra på attityderna?

Jag känner en kvinna som jobbar som egen företagare. Hennes arbetstagare i företaget är fastighetsskötare – med andra ord, de städar. Min första tanke var då jag bekantade mig med henne -hur orka hon? Jag skulle då aldrig vilja använda mitt liv åt att städa hos andra människor och på företag. Det var nästan så jag fick dåligt samvete, för mina tankar kretsade just precis kring att det är ett lågstatus jobb hon har och vad får hon ut av det? Men egentligen, varför inte? Hon är företegare och via företagarföreningen får hon kontakt med likasinnade. Och tro mig, företagsamhet är inte heller en art som växer på träd i det här landet. Hon får sin månatliga och årliga inkomst som hon klarar sig med väldigt bra. Hon får jobba ibland långa kvällar men oftast reglerar hon arbetstiderna själv. Det betyder att hon har tid att vara hemma med sina barn och sin familj. Hon träffar en massa nya människor och etablerar goda kontakter till många. Hon är känd som en fitig och kunnig arbetare och arbetsgivare i byarna i kommunen. Dessutom är hennes arbete är kroppsligt, vilket betyder att hon dessutom får röra på sig, ja nästan motionera, på jobbet. Vad kunde vara bättre än det här?

Jag tycker att det är dags att vi verkligen jobbar för att ändra på attityderna i vårt samhälle. Det är inte endas de akademiskt utbildade som har ett eftersträvansvärt liv.
Vi borde istället göra det vi är intresserade av och det som gör oss tillfredställda.

Sikta dit vi vill, där våra stjärnor är ! Låt det då vara doktorshattar om det vill, men låt det också vara bagarhatten om det egentligen är grejen!