RÄDDA ÖSTERSJÖN

På tisdag eftermiddag samlades ett drygt trettiotal hugade miljöintresserade människor för att lyssna till några anföranden om Östersjön. Som inledare fick vi lyssna till miljöminister Jan-Erik Enestam som tog upp det mesta av problematiken kring Östersjön och dess mående. Hans inledning gav en bra blick på vad som står på då det talas så om att Östersjön inte på sikt kommer att överleva. Förutom problem poängterade Enestam att mycket har redan gjorts -även om det finns mycket kvar. Efter anförandet uppstod diskussion om bland annat vad Finland och framförallt miljlministeriet tänkt gröra för östersjön under Finlands EU ordförandeskap. Podiet övertogs därefter av Axel Alm, marin- och miljöbiolog, som gav en mycket intressant blick på vad som egentligen sker där nere under havsytan. Han visade bilder och gav konkreta förklaringar på det som ministern tidigare talat om. Problemen blev väldigt klara och förståeliga, och det fanns nog knappast någon som efter detta tvivlade på att Östersjön tampas med tunga och omfattande ekologiska problem. Han gav också bra tips om vad vi alla kan göra för att skydda havet, så nu kan vi alla anstränga oss litet! Mera om det finns på webbsidan www.martha.fi/ostersjon. Efter Axel stegade John Eriksson, professor i zoologi, upp med bestämda steg. Han visade på problem i samhället som leder till att vattendragen får lida. Han påpekade att småsaker inte skall blandas in in debatten om de största bovarna för nedsmutsning. Han konstaterade att största boven är jordbruket, vilket nog efter tillfället kritiserades av en del åhörare.
- Det här skall jag ta lite mera reda på, konstaterade hon.

Erikssons informativa och tankestllande anförande följders av en kaffepaus då man fick litet sträcka på benen och diskutera med övriga deltagare. Pausen avslutades och Minna Boström tog till orda. Hon berättade om Forststyrelsen undervatten inventeringar, vad som görs och vad man har för nytta med det. Även hon hade intressanta kartor och bilder som beskrev hurdant arbete som görs. Seminariet avslutades med Lennart Daléus från Greenpeace i Norden. Han visade videsnuttar och berättade litet om organisationens verksamhet. Han poängterade att de för naturens talan och inte tänker kompromissa på naturens bekostnad. Daléus jobbar nu som generalsekreterare för Greenpeace men var tidigare partiledare för Centerpartiet i Sverige.

Sammantaget var seminariet riktit lyckat och talarna förde fram många budskap. För att vi alla tillsammans skall kunna dra vårt strå till stacken, så skall ni vå Axel Alms praktiska tips:

1. Häll inte disk- eller tvättvatten i havet

2. Tvätta och skölj mattorna på land

3. Använd fosfatfritt tvättmedel

4. Avstå från vattenklosett, använd istället komposterande toalett

5. Kissa inte i havet. Utspädd urin är utmärkt gödsel i blomrabatten

6. Låt bilen och motorbåten vila. Cykla, ro och segla istället.

7. Ät mera inhemsk fisk

8. Köp lokalt producerade livsmedel

9. Gödsla ditt trädgårdsland med hushålsskompost eller uppkrattade alger

10. Sopa upp askan från strandbrasor så att inte vågorna tar den

Kom, kom kischan

Jaa, imoron är det dagen D -den vi alla har väntat på.
*tadamta-daaaa*

Östersjöseminarium !

På talarlistan hittar ni sfp minister Enestam, Axel Alm -marinbiolog, John Eriksson som talar om "Hur väl tar vi hand om Östersjön?", professor är han visst, i zoologi vid Turun Yliopisto.
Sen får man också höra Minna Boström från Forststyrelsen och sist men inte minst Lennart Daléus, generalsekreterare för Greenpeace i Norden.

Så, det lönar sig nog att komma. Om inte annat, så för att det bjuds på kaffe :)

Inse alltså att du får infinna dig i Aud. Armfelt i Arken, Åbo Akademi i Finlands äldsta huvudstad. Imoron kl. 16.00

(Bilderna hämtade från www.Aftonbladet.se, www.Stockholmvatten.se, www.sodertalje.se Detta är dock ingen reklam för ovanstående och de har inget med seminariet att göra utan skall ses som ren kännhänvisning för bilderna)

Stora Stygga Helsingfors på krigsstigen

Som på så många andra ställen i landet går diskussionen om kommunreformen väldigt het. Kommuner fusioneras i olika delar av landet och på andra ställen har det uppstått hektiska debatter mellan kommuner om hur det skall se ut i framtiden i just den regionen. Helsingfors grannen Sibbo, har fått många firerier, men ingen har ännu gett ett anbud som kommunen vill godta. Från öster, Borgå stad, har ett tätare sammarbete föreslagits, gott så tycker Sibbo -men vi vill förbli självständiga. Väster ifrån har tonerna gått i en annan skala, för där har man talat om att Helsingfors behöver Sibbo och därmed basta. Nu borde Sibbo snällt och ödmjukt tacka huvudstaden för att de vill ha delar av kommunen. Men nej, säger vi!

Under diskussions tillfälle i Sibbo den 15 februari, kom många bra poänger fram. Och Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori hade många bra kommentarer och övertygade mig fullständigt över att Sibbo behövs i huvustaden. Men däremot gavs det inte en enda orsak varför Sibbo skulle ha nytta eller behov av att inkorporeras av Helsingfors. Tvärtom.

Som också statssekreterare Stefan Wallin, som satt i panelen, påpekade så måste även Sibbo utveckla situationen. Det är också bra. Men låt då också kommunens beslutsfattare göra det enligt sina egna intressen och behov och inte på Stora Stygga Vargens villkor!

(övriga i panelen var Borgå stadsstyrelseordförande Per-Håkan Slotte och Sibbo kommunstyrelseorförande Christel Liljeström)

Tää päivä ollaan vaan ja hengaillaan...

..det tror jag att många av våra aktiva ungdomar skulle behöva göra. Det har nog aldrig varit så hög frekvens på magsår och utbrändhet bland 20-35 åringar, som det är i dagens läge. Ger man lillfingret så tar dom hela handen, sjunger vår bortgångna Iskelmäartisten Sirkesalo. Så är det också i dagens samhälle. Det finns de som ger sitt allt för en öertygelse, för ett jobb eller för något annat engagemang. Medan många kanske hellre spelar zapp-spelet på dumburken.

Det är svårt att säga nej, för mycket av det som erbjuds vill man ju vara med och uppleva och erfara. Det är svårt att säga nej, för man känner ett visst ansvar för att man redan litet engagerat sig inom det området. Det är svårt att säga nej för det skulle vara en enastående chans att komma ett steg vidare i livet. Men ack

Vi måste bli bättre på att se oss om efter nya förmågor -dock utan att glömma bort de som redan finns i apparaturen. Vi kan inte stapla allting på samma människor. Istället ska vi slå två flugor på en smäll -göra mera människor (ni vet diskussionen om infrasturkturen...) och ge även dem nya chanser och utmaningar.

Jag efterlyser därmed en till ”röd dag” i kalendern som kan heta ”hengailu päivä” och den dagen är till för just det och endast det som namnet säger – ta det lugnt och rela. Kanske det kunde bli den 366 dagen i året?