Service, härligt!

Ibland känns det som om mitt liv är totalt händelselöst. Min chef påpekade dock idag att så är ju nte alls fallet. Jag har nåt på G så gott som hela tiden. Till exempel hade jag idag packat ihop ett tajt tidsschema, som nu egentligen var dömt att inte hålla; men gjorde det för att kunna gå i tid o sova och sova länge dessutom. Efter jobbet åkte jag alltså in till Helsingfors för att delta i PNU:s (Pohjola-Nordens ungdomsförbund) redaktionsrådsmöte och därefter till centrum, träffa några kompisar ta en öl fredagkväll till ära och sedan duscha o sova på SU kansliet för att vara pigg för tågresan 7.04 till Nykarleby på lördag.
Nå, så gick det nu kanske inte riktigt. Jag fick problm med nyckeln in till SU kansliet och sms:ade villt omkring mig för att hitta nån med en passande nyckel. Naturligtvis beslöt sig min telefon som en längre tid strulat att sluta samarbeta och tömma batteriet med en gång. Då jag väntade utanför kansliet kom säkerhetsvakten för att låsa hissen och uppmanade mig att ta en kaffe för hon vill låsa. Så jag tog en öl nere på Hullu Kukko medan jag väntade på att få tag på nån, men alla var upptagna med sitt, förståeligt nog; fredag kväll, Helsingfors festspelsvecka, Fyrverkeri FM (som jag har en del åsikter om...!) och vad det nu råkade vara...
Jag beslöt mig för att ställa mig utanför hissdörren för att se om nån bekanting dyker upp, och ganska snabbt kom två säkerhetsvakter dallande. jag frågade om de kanske har befogenheter att släppa in mig vilket de skulle kolla med centralen.

Till saken hör att det itne var helt lätt att få tag i alla uppgifter, eftersom jag inte heller tydligen uppgav rätta personer. Men killen gjorde nog verkligen allt i sin makt för att hjälpa mig och det är jag orerhört tacksam för. Han ringde en mängd samtal till olika personer och till slut fick han tag på förra förbundssekreteraren Calle som gav sitt samtycke till att släppa in mig.
Detta kallar jag service! :) Tack till Securitas!

Ser fram emot en givande helg med förbundsstyrelsemöte, SU i Österbottens sommarträff, socialpolitisk tankesmedja och en massa kul!

VR dissar svenskspråkiga arbetstagare

Finland visar sitt ansikte utåt i tider av bland annat Eurovisionsvinst och EU rdförandeskap. Bland annat detta lockar turister och internationella gäster till vårt land som de gärna vill se och uppleva. Många gånger reser dessa personer med olika kommunikationsmedel land och rike runt -tåg är ett av alternativen.
Jag har dock full förståelse för turister och utlänningar som inte känner sig välkomna på VR; på grund av personalen. Härom dagen satt jag på tåget till Åbo och på andra sidan gången satt ett par som ängsligt frågade konduktören något på engelska. Konduktörens svar löd "Niin, eisille voi mitään. Kiitos" varefter han räckte över biljetterna åt paret och gick iväg för att kontrollera följande passagerares biljetter. Kvinnan och mannen tittade förbryllat på varandra och tog fram en VR tidtabell. Naturligtvis hade ingedera förstått ett ord av konduktörens finska.


Jag undrar därför hur detta statligt ägda bolag, Valtion Rautatiet, kan ha sådan urusel kundservice? Enligt VRs webbsida är aktiebolagets värderingar säkerhet, nöjda kunder, gemensam framgång och ansvarstagande. Jag tycker SU kunde ge VR en julklapp -skicka all kundeservicepersonal på kundtjänstvänlighetskurs.
Det är dock inte för mig längre något frågetecken varför VRs personal inte kan svenska och inte heller ger service på svenska. För alldeles tydligt vill inte VR ha svensktalande kunder. Inte åtminstone om man tror deras webbsida, för där finns uppgifter om lediga tjänster endast på finskspråkiga sidan. Svagt. Skärpning vd Tapio Simons!


Bilden från VRs webbsida

..and it continues

Med risk för att låta tjatig, så fortsätter det kommunalpolitiska dilemmat om tivsten kring sydvästra Sibbo...

Idag läste jag på Internytt hur vår partidordförande Steffi Wallin uppmanar Helsingfors att återkalla sina begär på sydvästra Sibbo. Tack Steffi för det. Det är svårt att som enskild person göra så mycket, men som tidigare nämnts så finns det många organisationer som jobbar med frågan och stöd från partiledarhåll är alltid ett gott stöd!


Förresten så har minister Saarela nu äntligen tagit upp ett för studerande angeläget ärende. Att höja inkomstgränsen för studiestödstagare är det minsta som borde göras. Men vi tar små steg i taget...