..det tror jag att många av våra aktiva ungdomar skulle behöva göra. Det har nog aldrig varit så hög frekvens på magsår och utbrändhet bland 20-35 åringar, som det är i dagens läge. Ger man lillfingret så tar dom hela handen, sjunger vår bortgångna Iskelmäartisten Sirkesalo. Så är det också i dagens samhälle. Det finns de som ger sitt allt för en öertygelse, för ett jobb eller för något annat engagemang. Medan många kanske hellre spelar zapp-spelet på dumburken.
Det är svårt att säga nej, för mycket av det som erbjuds vill man ju vara med och uppleva och erfara. Det är svårt att säga nej, för man känner ett visst ansvar för att man redan litet engagerat sig inom det området. Det är svårt att säga nej för det skulle vara en enastående chans att komma ett steg vidare i livet. Men ack
Vi måste bli bättre på att se oss om efter nya förmågor -dock utan att glömma bort de som redan finns i apparaturen. Vi kan inte stapla allting på samma människor. Istället ska vi slå två flugor på en smäll -göra mera människor (ni vet diskussionen om infrasturkturen...) och ge även dem nya chanser och utmaningar.
Jag efterlyser därmed en till ”röd dag” i kalendern som kan heta ”hengailu päivä” och den dagen är till för just det och endast det som namnet säger – ta det lugnt och rela. Kanske det kunde bli den 366 dagen i året?
No comments:
Post a Comment